För att har störst chans att överleva hjärtstopp är det snabba insatser med hjärt-lungräddning hjärtstartare som gäller. Nedan information kommer från Svenska hjärt-lungräddningsregistrets rapport 2015 för föregående år 2014 angående just kedjan som räddar liv. För att ta del av rapporten i sin helhet, klicka här.
Tidigt larm – första länken i kedjan
Tidigt larm till SOS på 112 är den första länken i kedjan. I denna analys har enbart de fall som bevittnats av en bystander inkluderats. Mediantiden mellan det att ett hjärtstopp sker och någon larmar SOS har sjunkit med åren. Mellan 1992-1994 var den 5 minuter men har successivt sjunkit ner till 2 minuter.
Tidig hjärt-lungräddning – andra länken i kedjan
Tidig hjärt-lungräddning är den andra länken i kedjan. Med det menas att patienten har fått hjärt-lungräddning innan ambulansen kommer till platsen. År 1992 var andelen som patienter som fick tidig hjärt-lungräddning 33%, en siffra som år 2014 noterades på 68%. Rapporten antar att den omfattande hjärt-lungräddningsutbildningen i landet är att tacka för det.
Tidig defibrillering – tredje länken i kedjan
Tiden som går mellan ett hjärtstopp och defibrillering (elchock med hjärtstartare) har visat sig vara avgörande för chansen till överlevnad. Mediantiden har förblivit någorlunda oförändrad när rapporten jämför 2012 med 1992 och ser att tiden mellan hjärtstopp och defibrillering är 12 minuter. Eventuellt skedde ett trendbrott år 2013 då mediantiden sjönk till 10 minuter och 11 minuter
år 2014.
Andelen patienter som överlevt den tidiga fasen och som levande kommer in till sjukhus har ökat från 15 % år 1992 till 25 % år 2014.
Rapporten säger att andelen överlevande efter 30 dagar pendlade mellan 4-5% fram till 2001. Därifrån ser man att siffran år 2014 var 11%.
